.

Kan inte sova.. Legat här ett bra tag nu..
Känns lite som när man gick på dagis och blev ledsen för att man hade ramlat då underläppen darra och man hade en stor klump med gråt i halsen som man försökte hålla emot.
Nu har jag ramlat igen fast 20 år senare och med gråten i halsen som inte vill komma ut vilket gör att det känns ännu jobbigare så vet jag inte om jag vill försöka rese mig här längre.
Kanske jag ska krypa vidare istället?

Frågor som bara jag själv kan svara på och svaret och facitet känns så fruktansvärt långt bort att det känns helt hopplöst.

Antar att ingen förstår vad jag babblar om men ni som fortfarande klammrar er fast vid min blogg behöver inte förstå heller, behöver bara få lätta tankarna lite